Ska det verkligen vara så?
Jag går andra året på gymnasiet, född 96, samhällsprogrammet. Jag känner PRECIS likadant som du. Första dagen idag efter lovet och jag gick hela dagen på gränsen till att bryta ihop, vilket jag gjorde på sista lektionen då fick reda på att vi DÄR och DÅ skulle redovisa ett litet projekt vi gjort. Bara jag kom hem innanför dörren så bröt jag ihop. Jag känner press och ångest, jag blir deprimerad. Man orkar inte gå till skolan och visa att "allt är så himla bra" när det är tvärtom. Dock så har jag känt detta länge redan innan lovet och jag har fruktat att lovet ska ta slut, när jag kom hem från skolan idag så bestämde jag mig och skickade iväg ett mail till skolans kurator och bad om stöd. Man känner sig så svag och fjantig, vilket även sänker självförtroendet. Du är inte ensam i alla fall!
Jag går andra året på gymnasiet, född 96, samhällsprogrammet. Jag känner PRECIS likadant som du. Första dagen idag efter lovet och jag gick hela dagen på gränsen till att bryta ihop, vilket jag gjorde på sista lektionen då fick reda på att vi DÄR och DÅ skulle redovisa ett litet projekt vi gjort. Bara jag kom hem innanför dörren så bröt jag ihop. Jag känner press och ångest, jag blir deprimerad. Man orkar inte gå till skolan och visa att "allt är så himla bra" när det är tvärtom. Dock så har jag känt detta länge redan innan lovet och jag har fruktat att lovet ska ta slut, när jag kom hem från skolan idag så bestämde jag mig och skickade iväg ett mail till skolans kurator och bad om stöd. Man känner sig så svag och fjantig, vilket även sänker självförtroendet. Du är inte ensam i alla fall!
Skolan tar verkligen kol på mig, lärarna förstår inte hur mycket press de sätter på oss, 3 prov, 5 läxor, 4 inlämningar, lite hit och lite dit! Vad hände med att man skulle få va ungdom? Och inte är det någon som lyssnar när man har något att säga till om/klaga heller!
Gillar din blogg iaf, kram! ♥