Ja.... Vad ska jag säga? Jag har nu hoppat av skolan. Vet inte direkt om jag ska skratta eller gråta, för det här är så sjukt jobbigt och det kan faktiskt vara en av de svåraste besluten i mitt liv. Men jag kände att om jag skulle fortsätta plugga så skulle jag bli riktigt sjuk i huvudet, på allvar.

De senaste två veckorna, så har min "lycklighetsmätare" vart ungefär en 1-2 från 0-10, bara vissa få stunder har jag vart glad och har grinat jag vet inte hur mycket, typ flera gånger per dag. 

Vad jag än gjorde så grinade jag typ, men vafan... I'm a human, vi har inte bra tider hela tiden.

 

Idag drog jag iallafall till skolan och skrev direkt ut mig, sa hejdå till Andrea (kommer sakna dig kåmpiz, och du ska veta att du är för jävla bra och jag känner mig jätteelak ♥♥♥♥) 

Sen drog jag direkt hem, och jag var så nära och börja gråta på tåget hahahha... Usch så jobbigt det var. Sen när jag kom hem så sov jag, i flera timmar, istället för att gråta. 

 

Men ja, det känns ändå bra. Jag tror inte jag kommer ångra mig eftersom jag antagligen börjar i skolan i höst igen. Kommer gå ekonomi och jag vet att det kommer bli tufft, men tror inte det kommer bli mer tufft än vad det är nu i dagsläget eftersom skäl problemet jag har med skolan är att jag inte kan ta mig dit pga av olika själv som jag inte vet själv och det har vart så typ i 5 år så det här var det bästa att göra liksom.

Nu ska vi se hur det går och jag är så glad över alla mina kompisar som har stöttat mig, önskat mig lycka till och hjälper mig. 

 

Och ni som kommer säga "jag visste att du inte skulle klara av att gå i skola i Stockholm" och att jag är dålig, kommer jobba som städare när jag går ut skolan osv. ni kan bara hålla käften helt ärligt, jag är så trött på erat jävla bullshit. Säg ingenting innan ni vet vad som ligger bakom allt.