När man ständigt lägger energi på folk och man förväntar sig något, bara något litet tillbaka men sedan står man där besviken med gråten i halsen. När man ser sina vänner försvinna för att de hittat andra människor som dom kanske tycker är roligare, påhittigare och kanske bättre personer och uppfyller deras krav. När man återigen står där och sträcker ut handen och väntar på att den personen ska ta tag i den och faktiskt bry sig, men det gör den inte. 

 

Jag är så himla trött på alla människor som tror att dom är så himla mycket bättre än vissa. Dom tar sina vänner för givet och jag kan ärligt talat säga att det händer mig ofta. JAG är oftast den personen som står där, ensam och hoppas att någon tar tag i min hand och säger att jag inte är ensam och att den personen finns där för mig. Men det händer aldrig. Jag lovar att det kommer vara folk som läser min blogg nu som innerst inne kommer tänka "Vadå? Jag finns ju där?" Men om människor faktiskt gjorde de så skulle jag ju faktiskt inte sitta och skriva detta just nu. 

 

Jag känner många människor men jag kan ärligt säga att jag inte har speciellt många vänner. Känner ni igen er? Allt jag praktiskt tagit ber om är en äkta vän som alltid finns där genom vått och torrt. Jag har haft, men inte längre. Vad hände? Jag vet inte. Folk glider väl ifrån varandra men då är det meningen att det ska komma in nya människor i ens liv. Jag vill ha den där personen som ställer upp och offrar lika mycket för mig som jag gör för den.